Hörni, jag sitter i en bungalow på en liten Indonesisk ö och tänkte göra slag i det där som jag tänker på så väldigt mycket - att börja blogga igen. Det som jag gjort så väldigt mycket - utan att jorden på något vis gått under - men som ändå känns så... intimidating. Let's face it: Jag saknar det. Även om det skrämmer en smula. Så även om ingen läser. Även om det känns lite... ni vet: ska jag bara skriva allt jag tycker bara lite sådär..? - så gör jag det nu. Av okänd anledning. Eller för att jag saknar den kreativa processen. Eller... bara för att jag kan. Eller för den där passionen jag upplever i att skriva, pilla med bilder och sätta ord på tankar innan jag ens hunnit tänka dem färdigt. Och att få möjligheten att connecta med andra över sånt jag brinner för.
Ni ser ju, jag har hur många anledningar som helst. So let's do this.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar