När livet mest är stränder, smoothies och solnedgångar hinner man tänka en hel del. Fem veckor i paradiset och det finns inte en endaste tanke som jag inte hunnit tänka klart. Det finns förstås mycket gott i det. Jag mår bra nu, väldigt bra.
Häromdagen var det en text i mitt instagramflöde som fångade mitt intresse:
"I hate small talk. I wanna talk about atoms, death, sex, aliens, magic, intellect, the meaning of life, faraway galaxies, music that make you feel different, memories, the lies you've told, your flaws, your favourite scents, your childhood, what keeps you up at night, your insecurities and fears. I like people with depth that speak with emotion from a twisted mind. I don't wanna know what's up".
Igenkänningsfaktorn var hög. Jag blir ofta uttråkad i samtal som på något sätt känns meningslösa för mig. Jag vill prata om det som känns viktigt, utvecklande eller för oss närmare varandra. Jag vill ha meningsfulla möten. Och jag försöker skapa det, till priset av att jag ofta uppfattas som lite märklig (och ibland som ganska härlig, vill jag gärna tro). Men skitsamma, jag är inte här för att passa in och behaga.
I kommunikation slås jag ofta av alla uteblivna spännande samtal som liksom slås bort genom att någon säger något komfort enligt normen i stället för att våga vara öppensinnad. Alla pointing-out-the-obvious. Alla det-finns-inte, det-går-inte, så-kan-det-inte-vara. Det är ju inte direkt de uttalandena som kommer föra samtalet framåt. Eller världen.
Så nästa gång nån säger "tänk om det finns enhörningar i en parallell verklighet" så säger du inte att det inte är möjligt, för det kan du inte veta. Utan du tänker den tanken i stället för att avfärda den. Våga vara lite crazy. Okej?
I gengäld kommer din värld att expandera, dina relationer få guldkant och hela livet bli mer intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar