söndag 19 juni 2016

Hemma what?



Jag är i Göteborg. Fasen vad jag älskar Göteborg. Tänk att alla är så genuint trevliga i Göteborg. Går på stan själv en söndag i regnet och varvar shopping med fika. Och känner mig hemma. Med en känsla av brustet hjärta. 

Det har ett pris det där med att sakna rötter. Jag hittar aldrig riktigt hem. Jag vet aldrig var jag ska stanna lite längre.

Just nu vill jag ha Göteborg som min stad. Med vännerna, puls och ett sammanhang. Jag vill ha Österlen för själen. För att känna mig jordad. Och jag vill ha Bali. För hjärtats skull, antar jag. 

Decisions.

6 kommentarer:

Charlotte Uleskog sa...

Condeco funkar alltid för en fika :) Standard för mig här i Växjö också :)
Känner igen mig i det här med att fara runt.. hoppas du också hittar hem :)

Unknown sa...

Oh, jag trodde att Condeco bara fanns i Gbg! Tack! - får vara hemma i nuet tillsvidare...

Ellinor sa...

Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. Vem säger att man inte kan ha lite av allt?
Så oturligt att jag missar dig denna gång. Men vem vet, du kanske får för dig att stanna en dag extra ;) Annars hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan du kommer tillbaka igen!

Unknown sa...

Nu drar jag vidare till Värmland. Hursom, det verkar inte gå nån nöd på dig precis!! Klart vi ses, så fort det är dags!

Anonym sa...

Göteborg är en fin plats. Nu. Jag har flyttat mitt hem några gånger och på något sätt har jag blivit jordad just där. Första längre flytten tog på krafterna eftersom jag inte ville ge platsen en chans. Vad jag vill säga är att jag är hemma där jag är. Jag bor i Göteborg och jag vet att jag är på min plats. Jag kan gå runt på stan och fyllasmed glädje och tacksamhet. Jag kanske stannar här. Det finns förstås många olika platser att ta till sig. Malmö betyder mycket för mig trots att jag aldrig har bott där.
Lisbeth

Unknown sa...

Så du bor i Göteborg!

Jag antar att min känsla också är grundad i att jag varken är kopplad till en plats, en annan människa eller ett sammanhang. Svävar omkring. Fri som bara den :-)

Men jo, jag har också lätt för att känna mig hemma. Egentligen. Men jag har även nära till en gnagande rastlöshet. Samtidigt tror jag att man alltid är precis där man är ämnad att vara - så detta är min mening: rotlösheten.