Häromdagen blev jag arg. Det händer kanske en gång om året så det är inte min paradgren. Det sitter inte så djupt, för jag har tränat bort det där med att bli arg. Men när jag väl blir det så lever jag ut det. Jag tror inte på att trycka undan känslor. Men om vi ska se på det rent krasst är det ju idiotiskt att låta andras tillkortakommanden diktera min sinnesstämning.
Under ilskans verkan hände detta:
- Bröt en nagel
- Lämnade in bilen på verkstad. I Tomelilla pga att jag köpte bilen där. Och säljaren skulle fixa nåt i lacken. Fick tillbringa 1,5 timma på Bo Ohlsons (det var för kallt för promenad) som låg nära verkstan och Bo Ohlssons är lite av östra Skånes svar på Ullared. Såna ställen som sällan tilltalar mig. Kan upplevas som en stilstudie i mänskligheten (men mer som "Skjuuut mig!"). Minst varannan kund har foppatofflor, leggings eller en tröja köpt på marknad med en varg ylandes i fullmåne.
- Den där papperstussen jag torkat mätstickan med när jag kollade oljan på bilen flög in bakom motorn och var omöjlig att få ut - och jag fick för mig att den kanske kunde fatta eld och låta mig och bilen explodera. Det kan den tydligen inte. Men innan jag fick vetskap om det hann det hela stressa mig en hel del och man känner ju sällan för extra besök i bilverkstaden. Särskilt inte på samma dag som man redan varit där.
- Jag lyckades spräcka glaset på min iPhone. Den måste leva ett år till. Jag har ingen aning om var man fixar sånt. Letade på nätet och då fanns det ett ställe i Malmö. De tar 1 500:-. Det måste väl gå att byta ut en glasskiva billigare än så..?
- Det var nåt mer... men jag kommer inte ihåg.
Och jag som för det mesta lever i nåt slags Lalaland, utom vid tillfällig sällsynt ilska då, kan inte låta bli att tänka att när jag är i ett tillstånd av dålig energi attraherar just dåliga saker. Det utanför mig speglar det inom mig. Jag drar inte denna teori utifrån mitt senaste fall av ilska, jag har konstaterat det om och om igen under flera år.
Så igårkväll gick jag på yoga för att knuffa in mig i ett annat sinnestillstånd. Och för att jag blivit så stel och öm i rygg och nacke. Och för att jag gillar yoga. Att bli arg på andra drabbar nog mest oss själva.
2 kommentarer:
Ibland blir det för mycket även för den mest samlade och kontrollerade person och det är knappast någon som klandrar dig för det. Skönt ändå att kunna få utlopp för det på en gång för att sedan ta ett djupt andetag (gå på yoga) och sedan vara av med det.
Själv hör jag nog till de där personerna som så långt det går försöker att trycka undan och ignorera allt det som är jobbigt. Sedan är det en liten skitsak som får den klassiska bägaren att rinna över. Men alla är vi olika, viktigast är ändå att vara medveten om hur och varför man reagerar som man gör.
Hoppas det är bättre nu i alla fall!
Kram på dig <3
Oh well, det där med droppen - det händer absolut i mitt liv också! Fast inte så att jag blir arg längst vägen eller ens irriterad, men sen, med droppen, kommer not enough-is-enough-tänk...
Skicka en kommentar