För flera år sen var min dröm att kunna utföra mitt jobb på kaféer. På lediga dagar satte jag mig med min dator på kaféer och liksom provade - skulle detta kunna vara mitt liv? Att jag nu återupptagit den vanan beror kanske mer på att jag verkar totalt oförmögen att hitta nån koncentration what so ever i mitt hem. Jag blir bara motiverad till att städa och sånt. Allt utom just det som faktiskt ligger främst i röret. Och även det där deltagandet i sociala medier som jag gillar (instagram, youtube, pinterest) blir halvhjärtat och upphackat för att... rastlöshet? Svårt att hitta fokus? Ovana? Ett totalt ominimalistiskt sinne?
Idag hängde jag nästan på låset på Espresso House (är egentligen emot kedjor, men har inte hittat ett värdigt alternativt i denna minimala så kallade stad). Och nu när jag sitter här konstaterar jag hur mycket jag gillar det. Så här dags finns inget tjatter (sist gjorde jag misstaget att komma på eftermiddagen. Jag och alla lattemorsor som pratade barnvagnsmodeller (det gjorde faktiskt det) och deras gapande skramladande söta bebisar. Det var inte riktigt den energin som fick mig att hitta fokus. Men nu, på morgonen. Alla sitter tysta med varsin dator och en kopp. Stillsam musik. Ljudet från erpressomaskinen. Främlingarna. Kaffedoften. Och koncentrationen! Jag kommer förmodligen inte sitta här mer än ett par timmar, men de timmarna sitter jag här. Jag flaxar inte omkring, vare sig med kroppen eller sinnet.
Allt är annorlunda mot då för några år sen. Jag har inte ett jobb jag vill fly från, tvärt om. Men jag har ett jobb som ger mig väldigt mycket mer fritid att utveckla lite projekt vid sidan om. Jag behöver bara gå hundra meter till ett kafé. Att släpa på en dator över halva stan är inte nödvändigtvis en vana man vill odla. Men jag gillar konceptet. Vi får se vad jag gör av det.
Har du funderat på vad din ultimata jobbmiljö skulle vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar