måndag 30 maj 2016

Söndag och sol och morsdag









Morsdag igår. Med en mamma som är dement. Med en mamma som kom ihåg igår idag och ringde och tackade för igår. 

Ibland är det otacksamt att hitta på saker som hon ändå glömmer på en gång. Oftast vet man inte före hur det kommer att bli, alls. Jag höll visserligen på att tappa det helt under våra telefonsamtal på vägen dit där hon minut för minut inte kom ihåg vår plan och skrek i luren. Men när hon väl satt i min bil och under vår utflykt så blev igår en lyckad dag. 

Sol, hav, kohagar, trädgårdskafé, strand och en hel skog av liljekonvalj med en doft som dröjer sig kvar i mitt hem i den där buketten.

Hon kommer fortfarande ihåg det idag. Jag kommer att komma ihåg det alltid. Den här tiden kanske är för min skull. För att jag ska få skapa lyckliga minnen med min mamma. 

tisdag 24 maj 2016

The curiosity driven life

En av mina läsare nämnde i en kommentar om det där skrämmande i att reda ut sina drömmar och jag kom genast att tänka på en föreläsning jag lyssnade på häromveckan med Elizabeth Gilbert.

Det tar exakt 30 minuter för mig att köra till jobbet. Och Oprah Super Soul Sessions är på knappt 30 minuter. Jag kommer till jobbet varje dag som en bättre människa med tusen tankar om barnuppfostran, drömmar, självförverkligande, förlåtelse eller att se det gudomliga i sina människor. Bland annat.

Eftersom vi nu här snuddat vid ämnet drömmar vill jag dela Elizabeth Gilberts tal, till alla Er som inser det knepiga i att leva sin dröm när man inte kan stava till den. Ni vet hon som skrev och levde 'Eat Love and Pray'. Jag tycker hon är så vansinnigt härlig genom att vara så väldigt mänsklig och fötterna på jorden och ändå så andligt medveten. Just nu lyssnar jag på hennes ljudbok 'Big Magic' där hon själv är uppläsaren - och jag må vara endast på tredje kapitelt men jag älskar den redan. Jag kommer nog att återkomma om den.

Elizabeth Gilbert - Flight of the hummingbird (CLICKA HÄR)

söndag 22 maj 2016

Openminded vs skeptisk


Det här med att vara skeptisk. Är inte det ett drag som kan få oss att missa väldigt mycket? Jag vet inte hur många intressanta diskussioner som tystats ner av att någon säger 'det tror jag inte på'. Eller ännu bättre 'det kan inte vara sant'. Och då i ämnen där de absolut inte är bevandrade. Saker de rimligen inte kan veta. Jag älskar diskussioner som spårar ut långt utanför det förutsägbara. Jag kanske inte tänker lika i slutändan, men det lockar mig att leka med tankar.

Människor beter sig ofta som om de blir direkt hotade om någon säger något som inte överensstämmer med deras världsbild - i stället för att se det som en möjlighet att berikas och växa. I sin vägran att lyssna på allt som inte bekräftar det som de redan tror sig veta kan de i stället om och om igen återskapa sin lilla värld, livrädda för att motbevisas och kanske få ta in lite nytt. 

Det finns förstås situationer som mår bra av en dos skeptis, men det finns förmodligen ännu fler där det skeptiska inte alls tjänar oss. 

Eh... bilden har ingenting med texten att göra. Men kor och getter är nyfikna. Låt oss vara mer som dem, eller nåt...

lördag 21 maj 2016

Alla vägar bär till Bali


Jag tänker så mycket på Indonesiens magiska små öar. Varje dag gör jag planer för saker jag vill göra när jag är där igen. Varje dag tänker jag på hur livet som digital nomad skulle se ut om jag kunde jobba där. Jag åker till Ikea för att köpa en soffa och kommer hem med en ryggsäck jag tänker blir perfekt till nästa Baliresa. En ryggsäck på 35 liter. Jag blir allt mer och mer minimalist. Jag går mot Bali, hela tiden.

Motsatser och acceptans



Det här med hur motsatser förhåller sig till varandra och vad som sker dem emellan. Det är verkligen något jag reflekterat så väldigt mycket över de senaste två åren. Från början var det runt sådant som berörde min identitet. Jag kunde se tillbaka och konstatera att jag vandrat från ena ytterligheten till den andra i så många avseenden för att till slut vilja stå på mittpunkten. Den perfekta balansen. Där man har tillgång till allt och allt är tillåtet.

Just ikväll tänker jag på det i avseendet att jag börjat coacha människor till bättre hälsa. Det där med att när man hjälper andra så hjälper man sig själv? Det där med att man blir inspirerad av att inspirera? Pepp av att peppa? Glad av att glädja.

Jag tänker även på det i avseendet acceptans. Hur den, tillsammans med tacksamhet, bär en genom allt, mot vad man vill. Hur det först krävs att man accepterar för att man ska kunna gå vidare, i vilket sammanhang som helst. Folk tror att man ofta tar sig mot saker för att man gör motstånd, man nöjer sig inte. Man hatar något och därför går man mot nästa sak. Men en sådan väg kommer alltid vara kantad av just motstånd och kamp. Det är skillnad på att forcera varje dörr, eller att inse att alla dörrar redan står öppna.

Livet är så mycket lättare när man inte bryr sig om att ha åsikter om allt och värdera allt. Saker är vad de är, och du ansvarar bara för vad du själv planterar. Det är det du vill lära mänskligheten. Att världen blir ren om alla sopar utanför sin egen dörr, som moder Teresa lär ha sagt. När det kommer till alla andra har var själ sin egen resa, du kan inte lägga dig i det, du känner inte dess syfte.

Spretigt inlägg som eventuellt inte förmedlar något alls...

onsdag 18 maj 2016

Digital Nomad



Digital nomads are individuals who use telecommunications technologies to earn a living and, more generally, conduct their life in a nomadic manner. Jag minns inte alls när jag fastnade vid tanken att leva som digital nomad, men jag skulle tippa på att jag satte ord på tanken och känslan för åtta år sen. Men bilden av att se mig själv utföra mitt jobb i kafémiljö, det känns som om den alltid funnits där. Då trodde jag förstås att jag skulle bli författare. Den dörren är inte alls stängd, men när jag provar den linjen har den hittills förvandlats till en återvändsgränd varenda gång. Jag sitter tydligen ännu inte på en historia som skriker tillräckligt högt om att bli hörd. Men drömmen om att leva som digital nomad, den skriker högt.

Mitt liv. Det som inte är knutet till en plats. Det vill liksom utspela sig bortom normen. Min väg mot minimalism är en del i denna dröm. Man kan inte ha för mycket bagage. 

Hur som, resan mot digital nomad har också tett sig som en återvändsgränd vid försök. Nu har emellertid en öppning uppenbarat sig. Nu när jag ändå har ett jobb som jag älskar, och kollegor som jag känner lyfter mig mer än vad de begränsar mig. Det är nog så att vi ska gå mot saker, inte från saker. Eftersom detta fantastiska jobb dessutom erbjuder mer fritid än jag någonsin haft finns utrymme att börja vandra mot ett liv som digital nomad. Och det är skrämmande att gå mot sina drömmar - visst? 

Nu gör jag det ändå. Steg för steg. Och det här med min youtubekanal får bli som det blir, för just nu är inte mitt fokus där. Jag tänker fortsätta göra filmer, bli bättre och bättre på det, på en nivå där det bara känns roligt och kravlöst. Och Espresso House ett stenkast från min lya har blivit mitt kontor.

Vad har du för dröm som skrämmer dig?

torsdag 12 maj 2016

Rutiner


Det låter ju rätt sexigt det där med rutiner. Not. Ändå tror jag att en nyckel till att få saker uträttade, att vara produktiv, och i mitt fall faktiskt att vara lyckligare ligger just i det lilla sexiga med rutiner. Det är förstås helt okej att bara sväva omkring, allt efter tycke och varje själ mot sitt eget syfte - men för mig, som börjar ana ett mål där framme, som har en väg jag vill vandra så blir det med viss tröghet om jag saknar en plan och saker ter sig relativt slumpartat.

Nu pratar jag om de stora frågorna, men det blir nog struktur på dem om jag möter dem i det lilla, som i mina dagliga rutiner. Mina funderingar i ämnet kan du höra HÄR

XO!

Där jag är, är det alltid vackrast



Jag har eventuellt inte helt vant mig vid att ha en blogg igen. När annat tar överhanden hinner jag nästan glömma av att jag har en blogg. Tokigt. Just där här veckan har jag haft fullt upp med mitt jobb, vilket jag i stort sett aldrig kan säga annars. Jag måste berätta om mitt jobb någon gång, med risk för att ni blir lite avis för att jag har det så himla bra. 

Dessutom dog min mobil. Den jag även använder som kamera. Har befunnit mig i total radioskugga. Det är ju vad det är men det var i vilket fall fint att återgå till det normala i det ämnet även om min nya telefon eventuellt är för stor för mitt eget bästa. Vilket är en helt annan fråga.

Hur som. Det är vår på riktigt nu och Österlen är kanske som vackrast. Inte bara mitt jobb är världsbäst utan även vägen dit. Att köra fram på blommande rapsfält är inget som får en att vilja klaga. Dessutom är det torsdag och innan solen gått ner ska jag skramla fram en ny film. Och ha ett möte gällande ett nytt jobbprojekt. Just nu känns livet rätt spännande i största allmänhet. 

söndag 8 maj 2016

Minimalista


För ett litet tag sen tog jag en promenad vid Gyllebosjön, plockade ramslök och snackade minimalism med Er. Det är min plan att detta ska ha minimalism som tema. Men ibland, när något är så väldigt stort för en, är det nästan svårt att hitta en ingång. Minimalism har blivit en så stor och ledande del av min tillvaro. En pågående resa där jag ständigt öppnar ny dörrar. Häng med på min promenad genom att klicka HÄR.

Så som i målarboken, så som i livet


Som du färglägger lever du. Ni kan kalla mig Freud.

Häromveckan satt vi och fyllde i färger i färdigtryckta bilder med ungdomarna på mitt jobb. Det ivriga deltagandet var långt över förväntan och den meditativa energi som infann sig var så välkommen. Det slog mig att hur de fyllde i sina bilder speglade hur de var i övrigt; den överdrivet noggranne, konstnären som hämtade andra slags pennor än de som låg framme för att få ytterligare effekter, den effektive, den som blev för rastlös för att slutföra, den som hellre ritade en egen bild.

Igår tog jag fram min egen målarbok som legat orörd allt för länge. Det slog mig att jag var den som började plikttroget med första bilderna i boken och som sen valde att färglägga de tråkigaste bitarna först, som för att få dem avklarade. Den blå himlen, de bruna grenarna. För att sen, när det tråkiga var färdigt kunna roa mig med de färgsprakande roliga bitarna. Men effekten blev att jag blev uttråkad och liksom aldrig kom till det jag skulle tyckt ha varit roligt.

Hädanefter vill jag strunta i den givna ordningen. Jag vill prioritera efter nyfikenhet, inspiration och lust. Jag vill frångå att en himmel måste vara blå och grenar bruna. I målarboken, såväl som i livet.

Hur färglägger du?

torsdag 5 maj 2016

Hur jag hennar håret


Idag delar jag med mig av hur jag hennar mitt hår. Jag har hennat det i över fem år så jag klubbar mig själv till expert. Det finns olika sorters henna men jag har bara provat den rödaste röda, eftersom det är den färgen jag vill ha. KLICKA HÄR om du vill se min tutarial i ämnet.

tisdag 3 maj 2016

Body confidence



Det är på något vis kontroversiellt att prata om hur kroppar ser ut. Skeva ideal som driver kvinnor till självförakt kontra en balanserad hälsa. I år är första året d fler människor kommer att dö av övervikt än av svält - så jo - vi behöver prata om att äta balanserat. Vi behöver hitta ett sätt där dietande får klinga endast positivt, för att det handlar om att vi vill vårt bästa och inte för att vi föraktar oss själva. Självklart är yppiga kroppar vacka, men självklart ska vi eftersträva ett tillstånd där vi kan vara friska och starka. Vilken storlek det hamnar i är inte det relevanta. Body confidence, som på något vis verkar handla om kraftiga kvinnor som inte ber om ursäkt för hur dem ser ut, får enligt mig gärna handla om confidence enough att vilja vårt eget bästa.

Hur som, jag har påbörjat en resa när det kommer till min kropp. Den handlar ganska lite om att berätta för er om hur ni ska se ut eller förhålla er till era kroppar, den handlar desto mer om att finna balans. Om du är nyfiken på min resa så berättar jag om den HÄR (klick!).

söndag 1 maj 2016

Äntligen!



Till slut blev det vår. När jag kom hem från Indonesien var det så här jag tänkte mig livet. Inte att jag skulle gå och huttra mig till bitterhet i mer än en månad innan jag fick rulla i vitsippor. Så idag har jag rullat mig i vitsippor ordentligt. Det var liksom på tiden. April är alltid förrädiskt så välkommen maj! 

Annars tänker jag att jag jag kan ju inte hålla på och lite random slänga ut en film på Youtube lite nu och då allt efter godtycklighet. Nån ordning får det bli! Därför bestämmer vi nu att torsdagar och söndagar är det action på youtubekanalen Lemonadfabriken.

Att hitta sitt kall som Dita von Teese

Bildkälla


Jag tror att vi alla har ett kall. Jag tror på reinkarnation och jag tror att varje gång vi äntrar ett nytt liv har vi satt upp ett syfte för oss själva med just det livet. Vårt medvetande behöver inte minnas syftet, men vårt högre jag vet. Och vi vet på ett sätt ändå, för det vi brinner för att göra, det vi känner passion för och hjärtat kallar till - det är vårt syfte. Det som vi blir lyckliga rakt igenom av att uppfylla.

Människor tror ofta att ett kall måste vara något stort och beundransvärt. Jag tror inte att vi alla kommit till jorden för att vara moder Teresa. Moder Teresa herself kan mycket väl har återkommit till jorden med målet att i detta liv främst tänka på sig själv. Who knows? Ett kall kan nog vara precis vad som helst, och när alla bitar faller på plats och vi uppfyller vårt syfte blir det ändå något högre och bättre - oavsett utgångsläget.

Jag tänker på Dita von Teese, som nån gång i starten, långt innan hon blev känd för att graciöst dansa i ett gigantisk martiniglas, mest var en simpel fattig strippa med kärlek till vintage. Trots hur illa ansett det kan vara att vara just strippa gjorde hon ändå sin grej - och det blev något bättre och högre: Embracing womanhood.

Jag har utforskat mitt kall och upplever att det handlar om att vara en inspiratör. Och som ni säkert redan förstår inspirerar jag inom hälsa, minimalism, livsstil och att välja naturliga alternativ. För det är vad jag brinner för. Därför har jag utforskat tusen varianter av detta. Jag har utforskat extremer och vänt om för att mitt kall är mot en bredare massa. Kan Ni förstå hur jag tänker?

Vi inspireras av de som gått steget längre än oss själva. Jag är väldigt inspirerad t e x av extrema minimalister. De som endast äger 100 saker, om ens det. De som inte har något som helst behov av en säng eller ett hem utan sover bäst på ett golv och kallar en 20 liters ryggsäck för sitt hem. Emellertid vill inte den breda massan leva så och kommer inte att inspireras av en sådan person eftersom steget dit är alldeles för långt för att kunna locka. Jag tror att mitt kall är att ligga lite däremellan. Att ha en minimalistisk värld som är begriplig för fler och därför inspirerande.

Därför kommer min kost inte bestå av endast rawfood eller fallfrukt, trots att de som lever så inspirerar mig. För mitt syfte är att kunna äta vid varje bord. Just nu. Jag kanske ändrar mig. Sånt kan man aldrig riktigt veta.